Bo Berglund, 70 år, den 3 maj 2013

av hans kusin, Georg Stenberg

 


 

Under de 65 år vi vandrat på jorden samtidigt, har jag beundrat dig och hållit av dig som den bror jag aldrig fick. Du hade ett försprång på 4.5 år som jag aldrig har lyckats hämta in. Särskilt gällde det ditt inträde i akademin och din flytt till Lund.

 

Du var släktens förste akademiker och jag har alltid tyckt att du var den förste och störste, bäste och meste akademikern jag kände till. Ja, du är den sorts människa som akademin skapades för och av. Den sort som tycker att kunskap har ett egenvärde, ja, att kunskapens förvärvande och spridande ger den enda glädje som inte behöver betalas i efterhand med ånger, ruelse, huvudvärk och skamliga sjukdomar.

 

Jag följde på avstånd din akademiska bana med beundran för dina kunskaper och häpnad över din djärvhet. Du gav dig in i det akademiska samhällets högborg, de klassiska språken. Ingen annanstans är lärdomens anseende så stort, och dess pris så högt! Du erövrade dessa lärdomstempel i snabb följd, med högsta betyg i båda.

 

Dina planer omfattade nu en bestigning av ett lärdomens Mount Everest utan syrgastub. Den tunnaste luften omger de toppar där man diskuterar musikteori och tonskrift för de obskyra kyrkotonarterna på grekiska. Kan man tänka sig något mindre publikfriande?

 

Här tog syret slut. Det fanns ingen handledare, ingen sherpa som ville följa dig i den tunna luften, du återvände till baslägret. Här kläckte du nu en plan som överträffar allt annat i djärvhet.

 

Tänk er en karta över akademiska discipliner som i två dimensioner återger de akademiska ämnenas samhällsnytta och lärdomsprestige.  I det karga nordost finns hög status och liten nytta, med andra ord, de klassiska språken. I det stränga men välmående nordväst finns teknik och matematik, i det populära sydväst finns ekonomiämnena och samhällsvetenskaperna, i sydost finns låg traditionell status och samhällsnytta men hög popularitet, dvs humaniora, enkannerligen filmvetenskap. HIT flyttade Bo, från Novaja Zemljas fjäll till Ceylons brända dalar.

 

Att byta vetenskap är som att byta nationalitet. Allt du med möda har lärt blir i ett slag värdelöst, allt måste läras på nytt. Att etablera sig som expert på något, vad som helst, kräver åratal av ansträngningar. Tro inte att det är lättare för att ämnet är litet. Det finns en enkel hemlighet: ALLA ämnen är smala på toppen!

 

Du etablerade dig som expert på Chaplin och på stumfilmsaktörer  i allmänhet. Bara den som har försökt något liknande vet vilka svårigheter det innebär. De sedan tidigare etablerade sakkunniga måste identifieras och övertygas. Man måste vinna deras respekt, förtroende och aktning.

 

Du blev Chaplinexperten som Chaplins eget bolag lutade sig mot, du blev konnässören som kallades in när en okänd stumfilm påträffades i ett arkiv, i Prag eller Moskva. Du erövrade områdets huvudstad, Pordenone, och ditt rykte spred sig därifrån som ringar på vattnet.

 

Vem ska vi anlita för att namnge ett snabbt förbiilande ansikte i en nyupptäckt film? Vem kan datera en film utifrån en bils registreringsskylt eller vädret i Venice, California? Call Bo! Appelez le Bo!

 

Och stumfilmens kännare var allt annat än stum. Du berättade och roade oss. Du har haft kostnader för dubbel bosättning i flera år, och slösaktighet är väl egentligen den enda egenskap jag kan förebrå dig för. Det gäller inte så mycket materiella ting som fastmer slösaktighet med dina gåvor, talanger och kunskaper som du har låtit rinna ur öppna fickor.

 

Du har en berättartalang och en social förmåga som borde ha fått avnjutas av en mycket stor  publik. Nu blev det VI, we happy few, we band of brothers, som fick glädje av den.

 

Du gjorde nästan motsatsen till Nya Testamentets underverk. I stället för att utfordra de stora härskarorna med fem kornbröd och två fiskar, utfodrade du fem svenskar och två danskar med allt som rann ur ditt flödande ymnighetshorn.

 

Jag vet inte vem av oss som blir kvar på jorden längst, men den som ska sammanfatta ditt liv kommer nog att kunna säga:

 

Han var en man som fann sin egen väg, och som gick den till vägs ände utan kompromisser.

 

Större eller bättre ord kan inte sägas om någon människa. Jag är stolt över att de kan sägas om min kusin,  Bo.